Detta är en vanlig syn under distanspassen. Speciellt när man blir trött och hänger lite med huvudet. Idag på passet blev jag trött.Alla i cykelgänget hojade ihop bort mot där helgens tävlingar ska äga rum. Enligt någon skulle det ta en dryg timme att köra dit. 2 h senare var vi där.
Väl där ville några cykla hela banan på 4 väldigt kuperade mil och andra ville bara köra en del. Jag märkte att mina ben inte alls var någe pigga så valde ganska snart att vända hemåt med Tommy.
Efter ett tag träffade vi Mattias och Matthias som verkade ha kört fel. Vi fyra ökade på takten hemåt i det tilltagande regnet. Jag fick slita ont ett tag då mina ben inte hade så mycket kraft kvar i sig. Klämde en karamellchokladkaka och sedan kunde jag vara med i leken igen. Vi körde lagtempo sista biten för att hålla värmen uppe.
Nu har jag fått i mig stora mängder föda och ska snart ner och sparka på Frukostklubben (Kalaspuffarna) och se om de vill fika lite på ströget utmed stranden.
Låter jobbigt med solskensdistans och karameller! ;) Inga dokusåpaintriger att rapportera om?
SvaraRaderaHela rummet där kalaspojkarna bor är en enda dokusåpa. När en av dem ska diska skitar de andra ner så mkt porslin det bara går. Vid läggdags är det stora problem om vem som ska stänga dörren, den som kom in sist eller den som vill att den ska vara stängd...
SvaraRaderaBland mina rumskompisar är vi däremot bara snälla och trevliga hela tiden :p