Vi placerade oss i det brantaste partiet av Muur och väntade tålmodigt. När vi hörde helikoptrarna, förövrigt 3 st, så reste sig håret på armarna. Atmosfären kokade. Tusentals åskådare började ana cyklisterna och bara sådär helt plötsligt var jublet öronbedövande. Boonen och Cancellara hade gått loss från klungan och körde nu förbi oss på bara någon meters avstånd. Så vackert.
Bilder kommer, men som ni vid det här laget vet så har jag ännu inget internet värt namnet. Men på tisdag!
I morgon ska jag själv tävla i Holland. Blir nog inga helikoptrar som följer oss men förhoppningsvis en hel del åskådare på plats.
Grymt, då vet du hur du själv ska göra på tävlingarna numera :)
SvaraRadera