Helt ärligt...

...var jag inte alls sugen på träning i morse när jag vaknade. 2 h träningstävling med Wengelin stod på schemat och temperaturen ute visade på 2 ynka plusgrader. Dimman låg tät och jag befarade nästan ett angrepp från de allierade då vädret såg dystert ut för Tyskland.
Men man får skita i detaljer som väder och trötta ben i vissa lägen. På med många lager kläder och sedan iväg till Einruhr där vi skulle köra deras tävlingsbana, något modifierad, med fler höjdmeter än vad som är hälsosamt. Närmare bestämt 245 hm/varv, och varvet mäter ca 6 km.

Eftersom vi är proffsiga proffs hade vi med oss 3 st langare. Visserligen räckte 2 av dem knappt upp till mitt styre. Men i alla fall.

Starten gick och mina ben stod kvar. Väldigt tungt första varv där jag mest försökte hitta något flyt i min åkning. När jag kört nästan ett varv började det släppa och jag kom ikapp Wengelin en bit in på andra varvet. Efter det kunde jag trycka på rätt bra och hade bra flyt både uppför och utför.

6 varv och 2 h senare var jag helt färdig, men nöjd. Jag hade kört på bra samt inte minst genomfört passet i de förutsättningar som var. Jag vet att vädret i Sverige varit tokfint idag (typ alla på Facebook har det som status), så hoppas ni skänker en tanke åt mig som fick köra nedvarvningen i snöfall.

Jag fick också husbacken som sista utmaning innan jag var hemma. Efter 3,5 h var den ganska förödande att ta sig uppför kan jag säga. Fick häva stora mängder kaffe till Paris-Roubaix så jag inte skulle tvärsomna.