Marathon Sundern-Hagen

Ett lopp som slutade på bästa sätt men inte på det sättet jag hade tänkt mig. Jag hade tänkt att åka med klungan i ca 30-40 km och sen försöka skapa en lucka som förhoppningsvis skulle hålla in i mål på det 55 km långa loppet.
Livet blir ju dock aldrig som man tänkte sig. Efter bara 10 km attackerade en åkare och jag vågade inte låta han få en för stor lucka. Så jag stack också ifrån 4-mannagruppen jag låg i. Men efter bara några kilometer punkterade mitt utbrytarkollega. Jag stod nu i valet att släppa av på takten och vänta in de andra, eller ge allt och försöka hålla min lucka. Sånt kan vara farligt då de andra bakom kan hjälpas åt med farthållningen och därmed komma ifatt och då kan ens egna krafter vara slut.

Jag satsade allt och försökte åka som Cancellara på Paris - Roubaix. Snygg och snabbt. Jag hade en lucka, men den var så pass liten att jag ibland kunde se mina förföljare. Ganska mentalt krävande att åka så i 40 km. Och på dessa 40 km var det bara 500 m stigar. Helt ärligt. Annars bara grusvägar.
Men det höll hela vägen och jag kunde korsa mållinjen som nummer 1! Nu är jag väl medveten om att de flesta bra åkare är i England och kör världscup. Men huvudsaken för mig var att känna att benen fungerade som de ska. Vilket de gjorde.

Bilden ljuger. Jag var inte alls så avslappnad innan start. Hade faktiskt en puls på 130. Innan vi ens rört oss ur fläcken.

Eftersnacket har redan börjat. Teamets Old Boy (han till höger alltså) säger en massa på tyska. Sammanfattat; Just nu är jag för trött för att vara nöjd med mitt lopp, men om 15 min så... Günter Reitz heter han, och han blev 4:a i Senior 2, alltså H40.

Jag vann bland annat en gigantisk öl. Tur att jag hade Günter och René med mig. Hade jag själv druckit upp allt efter 2h tävling hade jag inte suttit och skrivit detta inlägg nu... Förresten, bara i Tyskland man vinner 1,5 liter öl.