Ganska bra fart i klungan och efter ca 55 km ryckte jag, Micke och Arnekvist. Vi höll undan i ca 15 km men sedan blev det lite jobbigt. Mina ben var gaaanska slut då, löpningen från i onsdags satt i och det gjorde ont, oh så ont.
Sedan körde vi ihop med klungan tills det var ca 3,5 km kvar då jag och Micke satte in en riktigt brutal stöt. Fruktansvärd smärta spred sig fort i hela kroppen. Men vi kunde hålla undan från klungan och i spurten var nog Sprint-Micke ca 10 cm före mig.
Sammanfattningsvis gick det bra då jag inte tränat så mycket cykel på slutet och att jag hade löparloppet i benen.
Eftermiddagen har spenderats först hos Mickes svärföräldrar och sen hos den oerhört trevliga familjen Arnekvist. Bland annat har jag och Arnekvist himself hoppat från en 12 meter hög klippa ner i Vättern. Öninge hette stället där vi badade. Klippor och vågor gjorde att det blev Bohuslänsk känsla.
Nu snart kycklingpaj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar