Debuten på längdskidor är avklarad och det var hur kul som helst men kunde gått en aning lättare kände jag. 5 cm nysnö och fjolårsvallning på skidorna gjorde att det var kämpahuvudet som fick plockas fram.
Medan jag kämpade mig fram i spåret insåg jag plötsligt hur jäkla hårt det är att vara elitidrottare. När jag själv var det kändes det som en livststil och man var så van att köra skiten ur sig sommar som vinter, morgon som kväll, regn som sol, kallt som varmt, högt som lågt, och så vidare...
Nu när jag ändå tränar på en hyfsat ordentlig nivå har jag inte en chans att matcha mina tidigare tider och prestationer.
Allt jag vill säga med detta är, även om jag alltid beundrat er, så är jag grymt imponerad av alla som ligger på toppnivå, i vad som helst!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar