Tillbaka i mellanmjölkens land

Jag är stolt över Ann och Åsa efter helgens uppvisning. 100 UCI-poäng till Sverige och självklart en hel del till var och en.

Har varit en kul helg som dock inte varit lugn en sekund. Från att leta hyrbil, hotell, växelöra till att strula med licenshanteringen är saker jag tidigare som cyklist sluppit men som ledare fick ta tag i. Dock absolut inget jag klagar det minsta på. Är man ledare är man där för cyklisterna, inte för att bli brun.

Prispall med blågula tjejer och en från Ungern. Alla verkar i alla fall oeniga om vartåt de ska titta.

Följande artikel finns på cyclesport.se

Alla i Turkiet vill vara med på bild. Killen i mitten på bilden är nån form av turkisk mästare i vetarnklassen. Han blev smått kär i Ann tror jag och nu är de bästa vänner på Facebook.

Självklart får man lata sig lite och hänga i hotellfönstren. Hur ska man annars orka hålla ut armen ett helt lopp?

Nu blir det antagligen ett blogguppehåll ett tag. Men jag fick smak för cykling på hög nivå igen efter helgen, och blir det sådana idrottsaktiviteter drar jag ju självklart igång bloggen igen på allvar.

Alla bilder tagna av Gokay Konuk.