Cyklade ifatt en tjomme på landsvägscykel på väg hem från jobbet idag. Han hade full cykelmundering och jag hade ryggsäck, vanliga kläder och en tungrullad mountainbike. När han märkte att jag var jämsides ökade han farten väldigt mycket. Jag försökte säga till mitt psyke att släppa honom, men det gick inte. Jag gasade på igen och när jag kom ifatt tappade han sugen och sa att han egentligen var löpare. Jag erkände då att jag varit cykelproffs. Han drog en av de djupare lättnadssuckarna jag hört och sa, Oh vad bra, jag som tänkte kasta cykeln i sjön när du kom ikapp igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar