Löparreport Blodomloppet

Att springa, löpa eller skena är jobbigt. Jag är van vid att på cykeltävlingar få ett visst återhämtningsmoment när det är utför. Detta är inte fallet i löpning vilket min medelpuls under de dryga 34:a minutrarna visade. 194 slag/min (95% av max).

Jag var med från start och kunde hålla tätklungan uppför backen från A6 till Ekhagsrondellen. Sedan tappade jag tamejfan utför! Jag kunde helt enkelt inte få till ett ordentligt löpsteg när det gick så fort. Tappade ca 40 meter som jag höll ändå tills 6 km skylten, då ökade de fyra i täten, eller så tappade jag fart, svårt att säga. Hursom gled de långsamt iväg och jag började verkligen bli galet trött. Försökte fokusera på min löpning och att ta långa steg så jag kunde utnyttja min styrka i benen.

I mål var jag ca 1 min och 10 sek efter vinnaren. Hade jag haft ett bättre steg hade jag nog kunnat ta in lite mera, men jag är i alla fall helnöjd med min dag!

Föll ihop efter målgång och fick knappt luft då min puls låg på ca 200 slag (max 204) och lungorna värkte. Men inte fasen fick jag ligga där, kom nån sjukvårdare och var orolig för mig så han baxade bort mig så jag kunde tycka synd om mig själv vid något vitt tält istället.

Idag känns det som jag blivit påkörd av en lastbil med släp. Fast det förtjänar jag och det är sån där skön smärta som vi självplågare tycker om.