Tack och adjö

Jag har cyklat i 16 år och 1 månad. Jag har varit helt övertygad om att jag kunde bli bäst i världen under 15 år och 10 månader. Därför väljer jag nu att avsluta min karriär.

Jag har diskuterat med mitt lag Team Firebike-Drössiger och kommit fram till att vi från och med idag bryter vårt kontrakt. Mitt avslut har absolut ingenting med mitt lag att göra, de har alltid ställt upp till 100% och backat mig i alla situationer. Verkligen ett stort tack till teamet och alla i Tyskland som hjälpt mig på vägen! Vielen dank!

Jag vill också tacka alla här i Sverige som trott på mig, utan er hade jag aldrig kommit så långt som jag ändå gjorde. Ni har varit fantastiska och den perioden av mitt liv som nu är slut kommer jag alltid att minnas med glädje i hjärtat! Jag har fått uppleva så otroligt mycket genom mitt cyklande, erfarenheter som jag nu tar med mig i mitt fortsatta liv.

Jag kommer aldrig kunna sluta träna, men numera kommer det bli blandad kompott. Ska till och börja med plocka fram löparskorna för att kunna ge mig ut och skena igen. Kommer garanterat bli halvmaror, helmaror och Lidingöloppet. Dock inte sagt när än så länge.

Nu framöver kommer jag jobba på Team Sportia i Jönköping. Passar bra då sport har varit och fortfarande till viss del kommer vara mitt liv. Har redan jobbat en del där och jag trivs som fisken i vattnet!

Vad som sedan händer i mitt liv är inte planerat ännu. Kanske startar jag upp ett eget företag inom kost- och näringslära samt idrotts- och motionslära (om det nu finns något som heter motionslära...).

Var kommer jag bo då? Jag blir nog kvar i Jönköping då jag verkligen trivs här, har alla mina vänner omkring mig och det känns verkligen som mitt hem. Alla som vill är alltid välkomna för ett besök så ska jag visa er varför Jönköping är den bästa staden att cykla i!

Min blogg kommer även fortsättningsvis att finnas kvar, men med nytt namn då "Livet som proffs" är väldigt felaktigt just nu. Jag kommer skriva om min egen träning med inriktning mot löpar- och triathlontävlingar. Mitt stora mål är att delta i Iron Man på Hawaii, och räkna inte med att jag där nöjer mig med att bara genomföra, min tävlingsinstinkt kommer jag nog aldrig bli av med. Jag kommer även bjuda på tränings- och kosttips då jag numera inte måste hemlighålla delar av min träning.

När denna bilden togs korsade jag mållinjen i mitt sista lopp som cykelproffs. Jag kände lite tomhet, men mest var det bara en helt igenom skön känsla. Jag har gjort rätt val.

Återigen ett stort TACK till alla er som trott på mig! Jag är ödmjuk inför er uppbackning!
Mina två närmsta vänner Micke Carlsson och Magnus Danielsson har aldrig tvekat en tum på mig, ni är bäst grabbar!
Finns även en speciell person som stöttat mig genom mitt beslut den sista tiden och peppat mig inför framtiden, tack.

Avslutningsvis vill jag även rikta ett megastort TACK till mina världsbästa föräldrar som låter mig göra precis som jag vill, bara jag själv mår bra! Det känns otroligt bra ska ni veta.

Syns på bloggen, i skogen, i löparspåret eller på Team Sportia framöver!

Sometimes goodbye is a second chance.

Alla bilder tagna av Magnus Danielsson.

PS. Nä Oskar, jag glömde inte dig, tack för ditt stöd lillbrorsan! ;)