Jag hade pigga ben i starten och efter ca 15 km bildades det en tättrio med mig, Mikael Salomonsson och Jesper Dahlström. Vi hängde ihop fint i ca 50 km när vi närmade oss banans längsta backe. Jag hade då gått på rött i ca 10 km och fick meter för meter släppa ifrån mig de två andra. En stolle som stod och skrek i backen sa att jag måste köra på för annars skulle jag bli ifattåkt av 4:an. Jag pressade så mycket som det gick (vilket jag redan gjorde egentligen) och formligen ramlade över mållinjen. Nu visade det sig att 4:a kom 10 min efter mig så ovanligt stressigt var det ju inte...
Vann gjorde Jesper som körde väldigt starkt de sista 20 km (eller ja, hela loppet), tvåa Micke, som verkar ha höjt sig ett snäpp till i år.
Just här är loppet och jag helt slut. Fortfarande är jag så dåsig att inte ens kaffe kan rädda mig. Foto: Thomas LjungBanan och arrangemanget var av hög klass. Det enda jag kan anmärka på var att vissa vattenhål var väldigt djupa och därmed lite farliga att forcera i hög fart. Sen att jag inte är van vid så mycket sten och rötter är en annan sak. Men högt betyg till arrangörerna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar