Tyskland ett tag

Åter från sol och värme till Eifel. Alltså lite mindre sol och värme.
Eftersom jag tyvärr inte har så mycket positivt att säga om min tävling i helgen så blir det ett par bilder från staden vi bodde i istället.

Detta var innergården på vårt hotell. Ett perfekt ställe för en cappucino.

Ett annat perfekt ställe för en fika var torget som hotellet låg vid. Caféerna duggade tätt på huvudströget i Samobor.

Samtidigt som vi var i Samobor hade de en jazz-festival och en del modevisningar. Kul när det händer lite.

Nu är vi som sagt i alla fall tillbaka i Imgenbroich. Får se om vi vågar packa upp våra cyklar efter flygresan. Kartongerna såg lite ledsna ut kanske man kan säga.

Men vädret var bra i alla fall

Men hade hellre haft dåligt väder och bra ben. Som det ser ut nu behöver jag en tävlingspaus. Dagen idag började bra och jag låg topp tre efter första varvet. Men sen gick luften totalt ur mig och jag gjorde en sjunkbomb ner till 21:a plats.
Kan inte skylla på något, allting har funkat bra och banan var i världsklass. Men någonting är det som är fel och just nu måste jag ta mig en funderare på livet. Så här får det inte fortsätta.

Matthias fick tyvärr inte heller något att stämma idag och klev av efter ca 3 varv.

Positivt med det hela är att vi fått sköna dagar i solen i det vackra Kroatien. Hit tänker jag återkomma, antingen som cyklist eller turist.

Samobor

Just nu sitter Wengelin och jag på ett fik i Kroatien och dricker en cappucino samtidigt som vi kollar det världsomspännande nätverket.

Kom hit igår med flyg från Köln. Hyrde en bil och åkte till vårt hotell som ligger i en jättefin liten stad som heter Samobor.
Hotellet ligger ca 2 min från tävlingsplatsen där vi var tidigare idag för att testa banan. Galet fin bana med ca 250 hm/varv. Utförsbackarna gör att man bara kan le hela tiden och uppförsbackarna svider rejält i låren.

Nu tar mitt batteri till laptopen snart slut, men titta in i morgon igen efter racet för då ska jag ha hunnit ladda upp datorn igen så ni kan få lite resultat.

Proffshojar från Offenburg

Medan vi andra låg på hotellrummet och slappade passade René på att fota runt lite i Expo Area. Här är ett axplock av vad han fann.

Julien Absalon kör numera bara med en klinga fram. Lättare och inte så mycket som kan strula.

Team Meridas hojar. Vems som är vems får ni själva klura ut. Jag har inte en aning.

Todd Wells satsar på 29" hjul. Lite väl stressigt att bygga ihop hojen dagen innan en världscup. Men han kanske hade flera.

Christoph Sauser har en av de mest specialbyggda cyklarna bland proffsen. Inte många delar som hans mekaniker inte lättat.

Matthias Flückiger kör riserstyre och barends. Hade han inte åkt så mycket fortare än mig hade jag klagat.

I morgon kl 7 åker jag och Matthias mot Köln för att flyga till Zagreb, Kroatien. Där ska vi köra en C1:a och hoppas kunna skrapa ihop en massa världsrankingpoäng!

Bildberättelse Offenburg World Cup

En helg där allt kändes så bra men blev så fel. Men tänkte i alla fall ge er en inblick i alla förberedelser och rutiner innan en världscup.

På hotellrummet ligger man helst hela tiden i sängen. Vila är a och o under en tävlingshelg. Självklart är laptopen en kär vän då den erbjuder slösurf samt filmer. Denna helg kollade jag på Goodfellas.

Vårt tält som finns direkt på tävlingsområdet. Här finns allt som behövs, stolar, mekställ, vatten, verktygslådor, m.m.

Viktigt att cyklarna är ordentligt tvättade när de står i tältet då flera tusen åskådare kollar in allt väldigt noga på Expo Area. Vanligtvis är det ca 20 000 åskådare på en världscup.

Dagen innan kör vi alltid ett par varv på tävlingsbanan för att lära känna alla svårigheter. Här syns Dual Speed som är den första svåra passagen som möter cyklisterna. Förövrigt är det så här mycket publik redan när det bara är officiell träning på banan.

Den mest spektakulära nedförsbacken är Wolfsdrop där det även står mest publik. Ett nästan lodrätt drop med tvärgående rötter.

På kvällen innan tävlingen äter vi alltid tillsammans med resten av teamet. Denna gången kunde vi sitta utomhus i bara T-shirt.

Tävlingsdagen. Här ska vi precis börja uppvärmingen. Från vänster; Wengelin, Foxy och Marco.

Sen har jag tyvärr inga fler bilder, för när väl loppet är igång finns det ingen i teamet som har tid att fota.

Vill passa på att tacka alla som gratulerade mig på min födelsedag igår! Jag är djupt rörd av alla glada hälsningar!

Straffträning

Kör man dåligt på en tävling får man vila dagen efter för att återhämta sig och vila från cykeln. Kör man däremot sämre än vad som är praktiskt möjligt får man köra straffträning istället.

Jag och Wengelin gav oss iväg i förmiddags och körde 3,5 h hård distans där jag fick slita hårt med mina surben för att hänga med i hans tempo. Men lyckades slita mig med i alla fall.
Vi fick vår belöning i Woffelsbach där vi köpte varsin iskall cola som vi drack i solskenet. Matthias tappade dock nästan sin cola i backen när han fick se en Lamborghini Gallardo ståendes vid vägen.

Kvällen spenderades i Aachen där vi åt på restaurang med René och Farina. Vi kunde faktiskt sitta utomhus i bara t-shirt. Det hör inte till vanligheterna här nere.

Så efter straffträningen och värmen här mår jag bättre än igår. Hoppas på uppåtgående trend i veckan.

Slut som artist

Idag funkade inget. Fortsätter det såhär lägger jag av. Tappar all min motivation när jag kör så dåligt som idag.

Race day!

Cykeln är hel, psyket är laddat, benen är rakade, läget är under kontroll. Nu är det världscup och förutsättningarna är perfekta. Banan torkar upp hela tiden och temperaturen stiger. Kommer antagligen bli uppemot 25 grader idag och sol. Andersväder.

Bilder från hela helgen får ni nog vänta med tills på måndag då René har alla bilder i sin kamera.

Hörs efter loppet, då ska jag vara astrött hade jag tänkt.

Aldrig Ensam

Idag har jag och Wengelin testat världscupbanan här i Offenburg. Även René var med. Han hade fått en "team"-nummerlapp då man måste ha det för att få köra här. Det var cyklister överallt då alla vill testa banan innan själva tävlingen, så ensam är man aldrig i skogarna. Är även lite publik som bara vill se oss träna i de värsta utförsbackarna.

Kändes hyfsat i benen och tekniken satt där den skulle. Körde 2 varv och lyckades hålla mig på hjulen hela tiden. Dock var det en stackare som voltat utför Wolf's Drop så där fick vi inte köra ned första varvet då ambulansen var tvungen att komma in.

René hann inte riktigt med i vårt tempo så vi mötte upp honom vid expo area där vi har team-tältet. Det första han sa var "Ich bin kein mountainbiker" (jag är ingen mountainbike-åkare). Han hade samlat allt mod han kunde uppbåda för att åka nerför "dual speed" som är den första svårigheten på banan. Dock räknade han inte med att det skulle komma ca 5 svårigheter till som bara blir värre och värre. Lägg därtill att det var lerigt och halt på banan.
"Jag hade aldrig trott att det kunde vara så här brant utför" fortsatte han och då har René ändå tävlat i mountainbike sen han varit typ 15 år och spöat de flesta amatörer när det gäller teknik.

All heder åt René att han vågade sig på att ens ge sig ut på denna bana!

Vad som gäller i morgon för Team Firebike Drössiger:
Frukost ca 8:30
Fixar sportdryck, lägger fram tävlingskläder, planerar langningen, osv.
Slappar på hotellrummet någon timme.
Åker till tävlingsområdet ca 12:00
Kollar läget med däcksval, lerigt eller torrt? Eller mittemellan?
Börjar uppvärmningen ca 13:15
Start 14:30
Målgång 16:30
Rullar ur, äter något medan teamet plockar ihop tältet och packar bussen.
Hemfärd ca 18:00
Hemma i Imgenbroich ca 23:00

Om ni vill se världscupen live i morgon ska ni gå in på Freecaster och klicka där det står Offenburg World Cup. Tänk på att jag kör i landslagsdressen, alltså med svenska flaggan som motiv på cykeltröjan. I övrigt vit hjälm och svarta cykelbyxor med oranga flames på sidorna.

Offenburg

Tänkta bara kort säga att vi är här nu.

Imorgon ska banan testas.

Nu ska det sovas.

Mot Offenburg

Nu åker vi mot Offenburg, vi ska bara bli av med de här snyltgästerna.

Upcoming: Offenburg

Snart världscup! Min första för i år faktiskt. Och även första gången sedan 2004 som jag får dra på mig landslagströjan då mina poäng från Turkiet inte kommit ännu och därmed får jag bara starta om jag kör för landslaget.

Idag blev det hårdträning, men ett kort pass, 20 min innebar 4 varv på en bana här i närheten. Tog i ordentligt och pulsen var uppe på 190 och vände några gånger. Efter det nedrullning med René och bidde även en vaniljcola i solskenet. Jo, ni läste rätt, det är tamejf*n solsken här idag.

René och jag sitter faktiskt på cyklarna här, höll på att hamna i en tysk blomrabatt. Allt för konsten.

Lummig tysk väg. Och som ni såklart ser, blååååååå himmel!

Nu 7 km kvar på girot. Bis morgen!

Före och efter

Nu faller ju visserligen hela rubriken på att jag inte har en före-bild. Men den hade ni nog ändå inte velat se, skäggig som en taliban och långhårig som en hippie. Alltså var det hög tid att klippa sig idag. Gick till en frisörsalong jag inte testat innan som jag och Wengelin såg igår när vi handlade på Getränkeland (som systembolaget fast de har alla sorters drycker och kostar typ en tredjedel så mycket som i Sverige).

De började med att tvätta håret och sen blev jag mycket noga klippt samtidigt som de serverade kaffe. Sedan var det dags för tvättning igen samt, hör och häpna, en huvudmassage! Efter allt detta stylade hon nog håret på mig i 10 min innan det hela var klart. Vad kostade allt detta då? Jo, 17€. Inget överpris direkt.

Sen får ni själva avgöra om resultatet blev bra. Men med tanke på priset kan jag gärna gå dit igen om ni har specifika klagomål.

Stylo

Fick en massa nya låtar av René idag. Bland annat Gorillaz - Stylo från deras senaste platta Plastic Beach. Skönt gung och en riktigt cool musikvideo som jag inte riktigt klurat ut ännu. Men Bruce Willis är med i den, så bara det.

Träningen idag bestod av 2 h naturliga intervaller i skogen med Wengelin och René. Wengan gasade en del och jag hängde på i vissa backar, men benen var allt annat än pigga idag så fick ofta vika ner mig. Dock blev jag inte så trött som René som jag fick skjuta på i sista backen innan vi var hemma.

Nu ikväll lagade jag och Wengan marinerade kycklingfiléer med ris och en tzatsiki med paprika istället för gurka då den var slut. Till detta drack jag en Trappister Rochefort (vilket är en Belgisk munköl). Nu är det interaktiva aktiviteter i loungen som gäller. Slösurfa i soffan alltså...

Barnsligt men kul

Hittade denna skylt idag när Matthias och jag fixade veckans inköp. Jag vet att det är väldigt barnsligt att lägga upp bilden på min blogg, det är nog till och med barnsligt att ens tycke den är kul, men eftersom jag inte fyller 28 förrän nästa vecka så får jag passa på att vara barnslig nu.

Inte för att vi köpte nån DVD, mera matvaror. Var bland annat inne i Belgien för att köpa en sorts kaksmet jag brukar ha på mackan. Hittade även Belgiens äckligaste öl som snabbt hälldes ut i vasken.

Annars har det varit vilodag idag. Behövde återhämta mig lite och skita i att sitta på cykeln efter gårdagens antiklimax. Men i morgon ska jag ta tag i mitt träningsliv igen.

Måste passa på att gratulera Ann Berglund, IKHP, som tog sin första seger i Långloppscupen i helgen (och du Ann, hade du nu haft en blogg hade jag kunnat länka till den)!

English Race Report Heubach

Yesterday it was the 2nd round of the German Bundesliga in Heubach, close to Stuttgart. Thousands of spectators had found their way to the small village in Baden-Würtemburg. Conditions were muddy and slippery, add the best riders in the world and a very hard course and you'll get a really spectacular race.
My start was quite good and I was in the middle of the field after the first climb. Constantly advancing in the field. But on the second lap a got some problems with my rear derailleur, somebody hit it in the start and after that it didn't really work. Had to stop for 5 min and then my race was over. I hade expected much better but sometimes shit happens and now I'll focus on the World Cup in Offenburg the upcoming weekend.

My teammate Marco Schätzing did a solid race and ended up 34 th in the elite category. In the U23 category Matthias Wengelin started really good and was 3rd after the first climb. But he probably blew himself and had to lower his pace. He ended up 21th.

Autobahnrapport

Och med rubriken menar jag inte trafikrapport utan att jag åker autobahn samtidigt som jag surfar. Lite skakigt att skriva rätt men nätet är snabbare än i Imgenbroich i alla fall...

Tyvärr inga bra nyheter att rapportera. Startade bra, hade fina ben, låg typ 35 vid varvningen och kände att jag kunde plocka många flera. Men då väljer min bakväxel att ge upp och lägger kedjan mellan kassetten och ekrarna. Tog mig 5 min att få bort den, fick plocka av hjulet för att ha en chans. Tyvärr var tävlingen då körd för min del, men jag kämpade på några varv innan jag blev avplockad.

Så kan det gå. Nu ska jag deppa ihop för att komma tillbaka och vara assnabb nästa helg då det är världscup i Offenburg!

Tävlingspepp!

Nu ligger jag på hotellrummet med benen högt och ska snart köra igång en film på datorn. Hade jag inte haft tävling i morgon hade det blivit en påse godis till filmen, men det får vänta tills efter racet.

Körde banan idag och efter flera dagars regnande är det gaaanska lerigt och slirigt utför.

När vi hade kört 2 varv såg cyklarna ut så här. I morgon blir det ca 9 varv och materialet kommer att hårdtestas.
Banan har en lång klättring på ca 2,5 km innan det bär iväg utför i en downhillbana som mäter ca 1,5 km, sedan är man nere igen och kan börja om.

Vurpade ordentligt här 2008 så hade lite högre puls än vanligt när jag skulle börja utförskörningen. Men fick ganska bra flyt och känner mig bekväm utför (så bekväm man nu kan känna sig när det går fort som fasen mellan träd och stenar samtidigt som leran gör att cykeln är väldigt svårstyrd...).

Dags att köra igång filmen! Bis morgen und dann Kette rechts! Wie Cancellara! Och ni som ska tävla i Sverige, lycka till på Billingen, ett av mina favoritlånglopp.

Förlöjligad i södra Tyskland

Jag beställde ris med currysås och strimlat kött. Jag beställde inte en barnportion eller från barnmatsedeln. Trots detta fick jag en papegoja och ett plastsvärd mitt i maten. Resten av teamet skrattade sig halvt fördärvade. Tysk humor.

Hajfisk

För att sparka igång den här fredagen på tyskaste sätt är dagens låttips en ny singel från det synnerligen tyska bandet Rammstein. Inget man myser till, men hårda intervaller till denna låt passar optimalt.

Rammstein - Haifisch

Skägg vs. Vädret

Jag har nu inte rakat mig på en vecka. Jag tänkte försöka hålla på det tills vädret blir bättre här nere. Just nu har vi bara några få plusgrader och regn och dimma. Men det ser ut som det dåliga vädret kommer fortsätta ett tag till så vi får se om jag ger mig och ändå rakar mig innan jag ser ut som Osama Bin Laden.

Igår var Matthias och jag på en fest här i byn. Ca 200 pers (10% av invånarantalet här) firade 3 tyskar som alla precis fyllt 40 år. Fri bar hade varit kanoners om inte bara vädret påminde om oktober, utan om det verkligen hade varit oktober. Nu blev det några radler (alkoholhalt som en lättöl) och lite snacks.
I övrigt en kul tillställning där flera tyskar ville veta hur man blir svensk medborgare. Som om jag skulle veta det, jag hade ju fördelen att födas som svensk.

Idag 2 h skogsåkning med Wengelin och nu kollas det på Giro d'italia. Hade jag kunnat hade jag också velat vara med och slåss om Maglia Rosa. ;)

Distans och party

Idag har vädret varit fantastiskt daligt här. 4 grader, dimma och sant där regn som man inte ser men som gör att man blir helt dyngblöt.
Körde 4 h 20 min och hade delvis sällskap av Beni som visade mig nya vägar. Tyvärr kunde vi lika gärna ha kört samma väg hela tiden da sikten var typ 20 meter. Men jag är ända nöjd med passet. Var ordentligt trött efterat och det är hela grejen med att träna.

Nu ska jag och Matthias iväg till en fest här i byn med 250 gäster. Självklart tar vi det helt lugnt. Lugnt i alla fall. Ganska lugnt alltsa.

Den långa versionen

Nu har jag fyllt på mitt Tyska mobila bredband och börjar komma ifatt med livet i övrigt i Imgenbroich. Därmed följer här en rapport från min helg i Turkiet.
Anlände på fredagkvällen till Istanbul International Airport. Hade lägligt prickat in en helg med nån sorts mässa samt andra events, så hotellen var gaaanska fulla. Efter mycket ringande hit och dit hade jag i alla fall fixat hotellrum och en hyrbil.
Biluthyraren frågade om jag kört bil tidigare i Istanbul, jag svarade glatt att detta var mitt första besök här i staden. Han valde att, inte alls lika glatt, göra korstecknet. Antagligen över hans bil och inte mig...

Brant backe på banan som inte riktigt, men nästan, hade 200 hm på ca 5 km. 8 varv kördes.

Från flygplatsen till hotellet fick jag en privat chaufför som körde mig. När vi svängde ut från flygplatsen insåg jag biluthyrarens adjö till sin bil. Trafiken var heeelt vansinnig. Kort summering; alla Istanbuls 15 miljoner invånare verkar ha varsin bil som de alltid åker med. Man kan köra om i alla filer, och då menar jag alla. Även i dikeskanten. Blinka är överskattat man lägger sig istället mellan två filer och liksom tränger bort de andra bilarna.

Vi kom i alla fall fram till hotellet där jag föll ihop på sängen och sov 10 h i sträck trots att jag hade en motorväg 5 cm utanför fönstret.

På lördagen tog jag min hyrbil och körde för att testa banan. Som låg på andra sidan Istanbul. Samtidigt som jag var tvungen att hålla koll på trafiken fick jag även titta efter skyltar som på något sätt kunde guida mig till rätt plats.
Hör och häpna om jag inte hamnade direkt på tävlingsplatsen till slut.
Kollade banan, anmälde mig och körde sen mot hotellet igen. Tyvärr hittade jag inte alls tillbaka utan snurrade i 45 min extra på flera olika felaktiga motorvägar. Jag var även inne på ett sjukhusområde ett tag, hur farao jag nu hamnade där.

Till slut åter på hotellet. Receptionisten rekommenderade föga förvånande hotellets restaurang, men jag var mera sugen på att kolla in staden så vandrade iväg till nått sorts förortscentrum.
Där hittade jag en trevlig restaurang på vilken jag träffade en turk som jobbade för UPS, han pratade bra engelska så han beställde ris och nån sorts kyckling åt mig. Alla turkarna på restaurangen var imponerade av att det kom en utlänning till deras förort, tydligen var jag lika ovanlig där som en snöstorm i Sahara.

Turkiske mästaren fick slita ont när jag vred på smärtan i en av de brantaste backarna.

På söndagen var det då dags för race. Jag åkte i god tid till tävlingsplatsen och träffade en turkisk Facebook-kompis. Gokay Konuk. Han fixade så att jag hade någon som langade åt mig och hjälpte i övrigt till så mycket han bara kunde. Mycket trevlig kille.

Starten gick och 60 pers skulle göra upp om ära och berömmelse. Jag fick en bra start och låg topp 5 efter den första klättringen. När vi varvade efter ett varv gick jag upp i ledning och ökade tempot lite. Snart var vi bara 3 st i tätgruppen.
Då, på 4:e varvet, hände det som inte fick hände. Jag fick ett stenhårt genomslag och mitt tubeless-däck började tappa luft. Jag var tvungen att stanna för att fylla på luft med en kolsyrepatron. Tappade då tätgruppen och ner till 4:e plats innan jag kom på cykeln igen.
Jagade som en besatt och kunde på utgången av det 7:e av 8 varv se ledaren. Var snart ikapp honom och ökade sen från max till att ligga lite över gränsen. Eftersom mitt bakdäck fortfarande släppte luft ville jag ha en så stor lucka som möjligt innan jag igen på sista varvet var tvungen att stanna och blåsa i mer luft. Eftersom jag då hade fått en så pass stor lucka kom han inte ifatt mig igen och jag kunde sträcka armarna i skyn när jag passerade mållinjen som etta!

Armarna uppåt sträck! 60 världsrankingpoäng och en otroligt skön känsla i kroppen. You are famous in Turkey now, som en turk uttryckte sig... Hm...

Firade på kvällen med att äta en äkta turkisk kebab.

Nu till helgen blir det bundesliga i tyska Heubach. Hårdare motstånd med bland annat den olympiske mästaren, men jag vet att jag åker dit med snabba ben!

Alla foton: mtbtr.com

Tillbaka i Tyskland

Just nu kan jag tyvärr inte bjuda pa nagon längre rapport fran helgen da jag är ganska slut i huvet efter mycket resande hit och dit med hyrbil, flygbuss, flygplan, rulltrappa och sa vidare... Men jag är i alla fall i Tyskland nu igen och ska imorgon ta tag i blogglivet igen. Men inte förrän jag gatt förbi det lokala bageriet och köpt mig färska brötchen till frukost.

Tills dess!

Vinst!

Sitter nu och äter mat med några trevliga turkar som har en hel plastservis i rosa. I övrigt vann ja loppet idag och fick då 60 uci-poäng. Sweet!

Istanbul

Nu har jag kommit tillbaka till hotellet efter att i stort sett hittat tävlingsplatsen direkt. Gubben på bilden pratar inte ett dyft engelska men bjöd ändå på turkiskt te och diskuterade bilar med mig när jag stannade för att köpa vatten nånstans utanför Istanbul. Hoppas att några av Istanbuls 20 miljoner invånare sover inatt så det inte är sånt liv som det var igår...

Handbagage

Nu ska jag kliva på planet till Turkiet och Istanbul. Vet ej hur det blir med uppdateringar därifrån, men jag ska försöka hålla er informerade om läget.

Sista rycket

Detta inlägg har jag egentligen inte tid att skriva. Men tid är ändå bara en illusion så jag gör ett försök.

Startade dagen med ett synnerligen hårt pass på skogshojen med Mike. Blodsmak i munnen och prologhosta bjöds det på.
Efter det hem och packa lite inför morgondagen. Iväg till stan för att uträtta lite ärenden samt äta snyggelisnygglunch med Mike, Magnus, Annso, Suss, och Jenny. Bara glada miner och trevlighetsmätaren gick i taket.
Fika på La Gott och sen hem igen för att packa ner min cykel i en kartong.

Resten av dagen kommer bli vad jag gör den till. Får se med vilken känsla jag går och lägger mig med. Om inte annat kommer jag fundera över om jag lyckats packa allt inför Turkietresan i morgon.

Om livet känns tungt kan man alltid klättra upp i ett alldeles för litet träd. Det är underskattat med trädklättring.

Skogsnjutarpass (igen)

Jag lovar, skogsnjutarpass är väldigt formhöjande. Så fint så man storknar. Dagen till ära även pigga ben. Hyfsat i alla fall.

Dead-Sexy-White-Shark-Mike på väg genom bokskogen mot Kärleksstigen.

Foxy Flanders pressar sin Drössiger Team Edition och kan konstatera att det inte är hojen som kommer sätta några begränsningar framöver.

Mike har specialbeställt en titanram från Kina som är kompatibel med en Lefty. Sweet!

Inte bara cyklist utan farsa också. Ja, Mike alltså, inte jag. Men jag fick i alla fall hålla i lilla Mollie-bebisen.

MTB-bana Öxnehaga

Har idag varit och jobbat lite på MTB-banan uppe vid Öxnehaga. Enligt planerna ska den invigas i slutet av juni ungefär.
Jag tror den kommer kunna bli bra när det väl blir lite uppkörd stig, just nu är det lite väl tungtrampat. Ska rita in bansträckningen på en karta och lägga upp på bloggen, så kan ni ut och sladda lite så det fortare blir stig. Jag är osäker på längden på sträckan men skulle jag behöva gissa skulle jag säga ca 6 km. Höjdmeter? Inte en aning.

Dagens musiktips är Kents låt På Drift. Släpptes egentligen julen 2008, men den är ändå för mig speciell för just julen 2009. Egentligen en genomdeppig text, men fantastiskt fin.

Cykelerotik

Helt galet fint på Strömsberg just nu. Hur kan man inte vara cyklist när det ser ut så här?

Vad händer?

Jo, nu i veckan kommer jag befinna mig i Jönköping. På fredag åker jag mot Turkiet där jag ska köra en tävling för att samla ihop lite UCI-poäng. Direkt från Turkiet till Tyskland där jag har en hel del stora tävlingar framför mig.
En del svåra beslut ska fattas i veckan som antagligen kommer påverka hur resten av året kommer gestalta sig.

Igår var det äkta lökardag med lekpass i skogen med Micke och Ann. Sedan glass på piren, power-nap på soffan, restaurangbesök och dagen avslutades med chokladbollsbakning hemma hos Micke och Jessica.

Idag är det halvt om halvt tillbaka till verkligheten med ett hårt pass i eftermiddag. Är osäker på hur benen känns efter urladdningen i helgen. Men solen skiner och stigarna är så vackra, så lite kraft kan jag nog utvinna.

Glassarväder

Sitter just nu på piren med Mike och äter glass och pratar gamla minnen. Life is good.

Rapport Kolmårdsbiken

Hoppas ni nöjer er med en kort rapport för jag är ganska kokt i benen och resten av kroppen vill helst av allt stänga av och återkomma i morgon.

Jag hade pigga ben i starten och efter ca 15 km bildades det en tättrio med mig, Mikael Salomonsson och Jesper Dahlström. Vi hängde ihop fint i ca 50 km när vi närmade oss banans längsta backe. Jag hade då gått på rött i ca 10 km och fick meter för meter släppa ifrån mig de två andra. En stolle som stod och skrek i backen sa att jag måste köra på för annars skulle jag bli ifattåkt av 4:an. Jag pressade så mycket som det gick (vilket jag redan gjorde egentligen) och formligen ramlade över mållinjen. Nu visade det sig att 4:a kom 10 min efter mig så ovanligt stressigt var det ju inte...

Vann gjorde Jesper som körde väldigt starkt de sista 20 km (eller ja, hela loppet), tvåa Micke, som verkar ha höjt sig ett snäpp till i år.

Just här är loppet och jag helt slut. Fortfarande är jag så dåsig att inte ens kaffe kan rädda mig. Foto: Thomas Ljung

Banan och arrangemanget var av hög klass. Det enda jag kan anmärka på var att vissa vattenhål var väldigt djupa och därmed lite farliga att forcera i hög fart. Sen att jag inte är van vid så mycket sten och rötter är en annan sak. Men högt betyg till arrangörerna!