Rapport Münsingen

Nu är jag och Matthias tillbaka i Imgenbroich efter 6 långa timmar i teambussen. Kom hit ca kl 12 inatt. Är lite seg men hoppas kunna bota det med en kopp kaffe. Matthias har köpt Tysklands största bakelse som han slåss med just nu. Det lutar åt att bakelsen vinner slaget.

Teambussen är nu kittad med flames och heta namn. Har spenderat många timmar i den under helgen. Flera av dem sovandes.

Vår tältplats på expo area. Ett område som ligger i anslutning till tävlingscentrum där åskådarna får gå runt och titta på de olika teamen och prata med åkarna. Här har vi precis kommit fram och ska fixa iordning inför helgen.

Lite cykelmek hör till om man är mekaniker för ett cykellag. Nu är detta visserligen våran teamchef Arnd von Jagow men han kan inte heller hålla sig borta från cyklarna någon längre tid.

Själva tävlingen gick sammanfattningsvis bra för mig. Men hade egentligen aldrig några toppenben. Starten var kass, ingen kraft alls. Men hade bestämt mig för att verkligen ge allt oavsett känslan i benen. Så var bara att vrida på fullt och samtidigt försöka åka så avslappnat som möjligt.
Var nere på 57:e plats innan jag långsamt började plocka. Men fick slita ont hela tiden. Kom ifatt min teamkollega Marco på utgången av näst sista varvet. Han hängde på mig i några 100 meter men sen släppte han.

I mål var jag 29:a och heeelt färdig. Fick lägga mig i fosterställning på gräset ett tag innan jag var kontaktbar. Men alla ni som idrottar vet ju att det ändå på något sätt är en skön känsla att ha tagit ut sig maximalt.

Marco kom 32:a efter att ha varit uppe och nosat på 20:e plats innan han tappade lite fart.

Inte mina blommor men min cykel. Den skötte sig bra i helgen. Jag hoppas få lite mer fart i benen nu, för då kan det blir riktigt bra framöver