Tillbaka i mellanmjölkens land

Jag är stolt över Ann och Åsa efter helgens uppvisning. 100 UCI-poäng till Sverige och självklart en hel del till var och en.

Har varit en kul helg som dock inte varit lugn en sekund. Från att leta hyrbil, hotell, växelöra till att strula med licenshanteringen är saker jag tidigare som cyklist sluppit men som ledare fick ta tag i. Dock absolut inget jag klagar det minsta på. Är man ledare är man där för cyklisterna, inte för att bli brun.

Prispall med blågula tjejer och en från Ungern. Alla verkar i alla fall oeniga om vartåt de ska titta.

Följande artikel finns på cyclesport.se

Alla i Turkiet vill vara med på bild. Killen i mitten på bilden är nån form av turkisk mästare i vetarnklassen. Han blev smått kär i Ann tror jag och nu är de bästa vänner på Facebook.

Självklart får man lata sig lite och hänga i hotellfönstren. Hur ska man annars orka hålla ut armen ett helt lopp?

Nu blir det antagligen ett blogguppehåll ett tag. Men jag fick smak för cykling på hög nivå igen efter helgen, och blir det sådana idrottsaktiviteter drar jag ju självklart igång bloggen igen på allvar.

Alla bilder tagna av Gokay Konuk.

Dubbelseger!

Åsa först, sen Ann. Osannolikt bra! Jag ryser.

Halva loppet

Åsa leder. Ann tvåa, 2 min efter.

Loppet är igång

Ann tog starten. Cykeln på bilden har inget med det att göra, men den såg kul ut.

Race day

De grekiska coacherna förbereder redan hemfärd. Vi förbereder för krig. Si vis pacem parabellum, för er som kan er latin.

Lite problem

Efter våran tokgoda frukost var vi alla laddade för att spendera lite tid på banan för att se hur den var på för humör. Tyvärr tyvärr tyvärr så hade Anns växelöra inte klarat av transporten från Sverige. Hur många växelöron till Cannondale Flash finns det i Polonezköy där tävlingen äger rum? Cirka noll. Högt räknat.
Man hade ju enkelt kunna åka in till Istanbul och köpa ett nytt om det, Ett; funnits en affär som sålde sådana, Två; vi hade haft en hyrbil (vi hade transfer till hotellet så på den punkten sket det sig direkt).
Efter en del charmande av den Purtugisiske mästaren på mountainbike fick vi låna hans hyrbil och därmed kunde Ann och jag styra kosan mot bildårarnas huvudstad.
Historien är så lång att den nog kräver ett tillägg i nya testamentet, eller koranen som de nog läser lite mer här nere, så jag sammanfattar det hela lite: Trafikkaos, trafikkaos, fel affär, turkisk fika, trafikkaos, trafikkaos, trafikkaos, VÄXELÖRA!!, trafikkaos, o.s.v. hemma!

Nu är allt på topp igen och tjejerna gillar banan! I morgon blir det skarpt läge!

Morgonmumma

Fantastiskt god och nyttig start på dagen. Bådar gott.

I Turkland

Än så länge har Ann glömt sin hjälm och jag har tappat bort 800 spänn. Annars är allt kuckelimuck.

Flashback

Cykel på planet? Då får ni gå dit bort, fylla i arton olika formulär, betala en månadslön och hoppas på att hojarna hamnar på samma plan som er själva.

Till Turkiet

Jag återupplivar bloggen över helgen. Ska åka med Ann Berglund och Åsa Erlandsson till Turkiet där en C1 tävling går av stapeln på söndag. Precis utanför Istanbul i en ort som heter Polonezköy. Var faktiskt denna tävling som dåvarande proffscyklisten Flanders Skumberg vann förra året.

Idag lyfter planet 14:00 från Landvetter sedan ska vi 3 h senare brottas med den hysteriska trafiken i Turkiet med 15 miljoner andra turkar som vill hem och ha fredagsmys. Följ med på resan på bloggelibloggen!